Alla som föds och lever i djurfabrikerna dödas förr eller senare – oftast när de fortfarande är ungar. De landlevande djuren möter döden på ett slakteri. På de svenska slakterierna dödas varje år runt 100 miljoner individer.
Resan till döden börjar med en transport. Djuren blir ihopfösta med främlingar på lastfordon. Om de är kycklingar eller hönor packas de i lådor.
För många djur är ankomsten till den nya miljön på slakteriet mycket stressande.
Innan djur slaktas ska de enligt lag bedövas. "Bedövning" är något som låter mycket trevligare än vad det är. Grisar bedövas oftast genom att de sänks ner i ett schakt med koldioxidgas.
Djur kan också bedövas genom att skjutas med kula eller bult i pannan.
Bedövning av fåglar i Sverige går till på två olika sätt.
Efter bedövningen dödas djuren till slut genom avblodning, där blodkärl i halsen skärs av.
Blodförlust är dödsorsaken vid all slakt.
Alla djur, även vi människor, har en inneboende drivkraft att leva. De har känslor och relationer, de kan känna smärta och glädje. I djurfabriken har vi tagit ifrån dem deras självbestämmande, deras frihet och lycka. På slakteriet tar vi ifrån dem deras liv.
Oavsett om vi benämner slakten "human" så kvarstår ett inhumant faktum: vi tar livet av någon som vill leva. Djurens liv betyder något för dem – men vi utnyttjar dem som om de vore våra ägodelar.
Djuren föds upp, stängs in och dödas för att människor har vant sig vid att äta deras kroppar, ägg och dricka deras mjölk. Djurindustrin gör allt för att det ska fortsätta att vara så.
Vi har nu visat upp en liten skärva av den verklighet som djuren utsätts för. Det är inga skräckbilder, utan ett nedslag i vardagen: det som skulle visas upp för en besökare.
Vi hoppas att du ska ta ställning – för djuren:
Berätta för dina vänner hur det ser ut i djurfabriken: