Dödsfabriken

Alla som föds och lever i djurfabrikerna dödas förr eller senare – oftast när de fortfarande är ungar. De landlevande djuren möter döden på ett slakteri. På de svenska slakterierna dödas varje år runt 100 miljoner individer.

Illustration föreställande ett får, en ko, en kyckling och en gris sedda framifrån

Resan till slakteriet

Resan till döden börjar med en transport. Djuren blir ihopfösta med främlingar på lastfordon. Om de är kycklingar eller hönor packas de i lådor.

Kycklingar packade för transport till slakteriet.
Större djur som grisar måste själva gå mot sin död.

För många djur är ankomsten till den nya miljön på slakteriet mycket stressande.

För den som ska dödas är slakteriet en skrämmande labyrint av trånga gångar.
För att få djuren att gå slår man på dem med plastpaddlar. Ibland används också elpåfösare.

Bedövning

Innan djur slaktas ska de enligt lag bedövas. "Bedövning" är något som låter mycket trevligare än vad det är. Grisar bedövas ofta genom att de sänks ner i ett schakt med koldioxidgas.

En mekanisk skjutvägg föser in grisarna i koldioxidhissen.

Djur kan också bedövas genom att skjutas med kula eller bult i pannan.

Instängd i skjutboxen har djuret ingenstans att fly.

Bedövning av fåglar i Sverige går till på två olika sätt.

På mindre slakterier hängs de upp i fötterna, vid fullt medvetande. Efter det doppas fåglarna i strömförande vatten.
På Sveriges största slakteri i Sörmland dödas 100 000 kycklingar varje dag. Här gasas kycklingarna till medvetslöshet med koldioxid.

Död genom avblodning

Efter bedövningen dödas djuren till slut genom avblodning, där blodkärl i halsen skärs av.

Fåglar avblodas manuellt på mindre slakterier.
På större slakterier gör en maskin halssnittet.

Blodförlust är dödsorsaken vid all slakt.

Det kan ta flera minuter innan djuren är helt döda.
Får avblodas i varandras åsyn.
Grisar skållas efter avblodning och kropparna görs i ordning för konsumtion.
Slakten av fiskar är ovanligt hänsynslös.
Se mer på sidan om fiskfabriken.

Känns det här rätt?

Fria djur framför en raserad djurfabrik

Alla djur, även vi människor, har en inneboende drivkraft att leva. De har känslor och relationer, de kan känna smärta och glädje. I djurfabriken har vi tagit ifrån dem deras självbestämmande, deras frihet och lycka. På slakteriet tar vi ifrån dem deras liv.

Oavsett om vi benämner slakten "human" så kvarstår ett inhumant faktum: vi tar livet av någon som vill leva. Djurens liv betyder något för dem – men vi utnyttjar dem som om de vore våra ägodelar.

Djuren föds upp, stängs in och dödas för att människor har vant sig vid att äta deras kroppar, ägg och dricka deras mjölk. Djurindustrin gör allt för att det ska fortsätta att vara så.

Vi har nu visat upp en liten skärva av den verklighet som djuren utsätts för. Det är inga skräckbilder, utan ett nedslag i vardagen: det som skulle visas upp för en besökare.



Ta ställning!

Vi hoppas att du ska ta ställning – för djuren:

Berätta för dina vänner hur det ser ut i djurfabriken: